Helgen kring den 20:e oktober och tiden med mamma

Mdawi

På lördag morgon åkte Karro, Meron, Ragnhild, Theresex2, Irmelin och jag till Mdawi. En bergsby för att besöka ett barnhem som har mycket samarbete med Norge. På vägen besökte vi en stoooor marknad för att inhandla olja, ris, socker, tandkräm och tandborstar till barnen. Det var ett hektiskt och dammigt ställe.

I barnhemmet bodde ca femton ungar från 3-17 års ålder.

Upp upp upp!

Lilla Baraka från barnhemmet i Mdawi

Stora Baraka

Väl i byn fick vi en tur till deras lärocenter där de lärde byborna datakunskap och grundämnen. Det var ett sjå att ta sig upp och ner, naturen var mycket annorlunda från vad jag någonsin sett. Rundturen gick vidare (uppåt) mot en av kyrkorna. Freddie, han som ledde oss runt frågade om vi orkade ta oss till skolan och alla förutom Emy jakade vänligt. Uppåt bar det av. Som tur var så var det i alla fall monligt och därmed inte så väldans hett. Hade jag spått att vi skulle bestiga miniKilimanjaro hade jag inte tagit på mig mina flipflop! På vägen var det många som hälsade och jag förundrades över alla dessa gamla människor som går, dag ut och dag in, i dessa klippiga områden. Som Karro sa: "Fan om man glömde köpa mjölk". När vi väl var framme vid skolan efter mycket pust och stön ffa från mig och Meron inser jag att ungarna på barnhemmet vandrar denna väg varje dag, i stekande solsken och ösande regn.

Barnhemsbarnens kyrka

Utsikten från skolan i Mdawi

På kvällen var vi ute en sväng på El Rancho och åt mycket god spenatröra och vitlöksnan. Sydafrikanskt vin och Serengeti öl. Vidare mot Kool bar och sedan återigen La Liga. Inte skulle det bli sent, men det blev det. Söndagen var ett töcken. Vi pallrade oss i alla fall till hotell Impala på eftermiddagen för lite bakismat och internet uppkoppling, seeeeeg internetuppkoppling.

Måndag morgon inväntade (en timme försenad) vi Masawe, skolans chaufför, för att åka upp till Usangi och de andra tjejerna från Sverige. Otroligt vacker och frodig natur, otroligt skumpiga branta vägar. Det finns ett litet statligt sjukhus där Carin, Therese, Veronica och Johanna gör sin praktik. Det bestod av tre avdelningar; en manlig, en kvinnlig och en barnavdelning. Lunch väntade (samosa, brown rice och chipati) efter en liten rundtur till presidentens julresort där vi blev visade hans kor, banan och kaffeodling. För att inte glömma hans vattentank och den yngste sonens och fruns grav. 

På väg mot Usangi

Tror att detta är Lake Jipe på avstånd...inte säker dock. Masawe påstod att det var Lake Manyara, det är det definitivt inte. 

Meron på sjukshuset i Usangi

Steril tvätt på tork

Skönaste skyltningen

I ambulansen fanns en bår

Mäg och vät

Sexualundervisning i Usangi

Jag har hunnit vara med om en hel del annat också sedan sist jag skrev. Trippen till maasaibyn med alla tjejerna från skolan. Safari kring Lake Manyara, Terangire och Ngorongoro som för övrigt har fått sitt namn efter ljuden som kossornas bjällror frambringar när de vallas i kratern. Fantastiskt och ofattbart, över förväntan. Vem trodde att man kunde få en egen kock med sig på resan, sen tror jag faktiskt att vi lyckades få ett bra pris på hela kalaset. Efter allt safariåkande på skumpiga vägar begav vi oss mot storstaden. Efter lite krångel så kom vi på bussen; Kilimanjaro Express, som skulle ta oss till Dar es Salaam på åtta timmar. Lunchstopp på halva vägen, en varm men lagom bekväm bussresa. Det är för övrigt aldrig en säker känsla som inbefinner sig i magen när man ger sig ut på vägarna häromkring. Zanzibar var underbart. Vita sandstränder, varmt och kallt vatten MED tryck i munstycket.